Försommaren är en känslig tid när det gäller fågellivet. Det är nu många arter ligger på ägg eller har små ungar vilket gör dem extra sårbara för olika typer av störning. Under den här tiden kan en enda landstigning i måsfågelkolonin eller vid fiskgjusens botall få förödande konsekvenser. Detta beror på att fåglarnas ägg och ungarna är beroende av föräldrarnas skydd. Om de vuxna fåglarna skräms av människor och därmed tvingas lämna boplatsen är det fritt fram för andra arter att plundra boet på ägg eller ungar. Vid kylig väderlek eller regn finns det också risk att äggen eller ungarna kyls ner och helt enkelt fryser ihjäl efter en störning.

En vänerart som är mycket känslig för störning under häckningstiden är storlom. Storlommen häckar ofta på små öar eller skär och ruvar äggen alldeles i närheten av strandkanten. Paren kläcker i regel bara ut en eller två ungar per år vilket gör att det är svårt att reparera olyckor som sker vid t.ex. störningar från människor på häckningsplatsen. Om du ser lommar som beter sig oroligt eller har ungar i släptåg på sjön är det viktigt att snabbt ta sig bort från platsen.

Storlommar med en unge i Vänerskärgården

En annan känslig art som ruvar eller har små ungar i boet under denna tid är fiskgjusen. Fiskgjusen häckar ofta i gamla grova tallar på uddar eller stränder i Vänern där det också är populärt att gå iland och bada. Om du ser en fiskgjuse som cirkulerar i luften och varnar ovanför badklippan kan du vara säker på att du är i närheten av en boplats. Då är det lämpligt att snabbt lämna platsen och söka en annan plats för sin badutflykt. Havsörnen beter sig på ett liknande sätt som fiskgjusen under häckningstiden och är om möjligt ännu mer känslig för mänsklig störning.

För att värna om fågellivet under den känsliga perioden har Länsstyrelserna möjlighet att ange s.k. fågelskyddsområden. Totalt finns drygt 120 fågelskyddsområden runt om i Vänern varav huvuddelen har till syfte att skydda öppna fågelskär med kolonihäckande måsfåglar. Andra fågelskyddsområden kan gälla skogbeklädda öar där fiskgjuse eller havsörn har sin häckplats. Fågelskyddet innebär i regel att det är förbjudet att gå iland på öarna under häckningsperioden samt att man inte får vistas i det omgivande vattenområdet (ofta ut till 100 meter från ön). Vanligtvis gäller fågelskyddsområdena för perioden april till och med juli men även andra tidsperioder förekommer.

Den gulröda skylten betyder att det är förbjudet att landstiga och vistas i vattenområdet 100 ut från stranden

Information om gällande fågelskydd finns på aktuella båtsportkort. Kartor och information om fågelskyddsområden finns också tillgängliga på respektive Länsstyrelses hemsida: Värmlands län, Västra Götalands län.

Som besökare i Vänerns skärgårdar bör du alltid visa hänsyn genom att:

• Låta fåglarna ruva ostört genom att hålla avstånd till fågelkolonier, rovfågelbon och ruvande fåglar på land
• Undvik att skingra fågelkullar ute på vattnet genom att sänka farten på båten och hålla god uppsikt
• Respektera fågelskyddsområdena, håll utkik efter de gula eller gulröda fågelskyddsskyltarna

Fräsning av tuvor och stubbrester i våtmarken vid Djupsundsviken.

In English

During May and June, there is a lot of activity among birds, and most bird species have their main breeding period during this time. Therefore, we take a temporary break in the restorations of the wetland pastures until the end of July, when the restoration continues. The project will restore conditions for a wider range of bird species  that, in the nearby future, will be able to nest in the restored area. We have already seen evidence of this when waders that did not previously exist in the area, seem to attempt nesting in the parts that we have already restored, e.g. lapwing and redshank. This goes hand in hand with the purpose of the project, designed to restore open grasslands for species which are struggling in today’s overgrown landscape and that are dependent on these open grasslands. It will be very exciting to follow the changes among bird species in our restoration areas.

Fräsning av tuvor och stubbar vid Djupsundsviken.

In English

Today the restoration started with the next phase at Djupsundviken, cutting of tussocks and stump grinding. This will be done parallel with the ongoing restoration clearings of trees and bushes in the area. Cutting of tussocks and stump grinding will smooth out the large tussocks, remove stumps and clear all small bushes.  This will create good conditions for grasses and herbs that cannot tolerate being surrounded by excessively high vegetation. These actions are necessary to create a good grazing regim, where it should be possible to cut the grass by machine in parts that are not grazed enough. Hopefully both staging and breeding wetland birds, such as sandpiper, ruff, lapwing and yellow wagtail, appreciate the restored areas in the future, perhaps even this year?

Följande text har sammanställts av Johan Bohlin, biolog på Länsstyrelsen Värmland.

Vuxen (adult) havsörn, Haliaeetus albicilla. Den vuxna fågeln känns igen på det ljusa huvudet och den vita stjärten. Foto: Mikael Solebris

Havsörnen är trogen sitt revir

Havsörnar “kommer och går” men reviren består. Havsörnar kan bli gamla, nästan 40 år och lever i livslånga relationer. Inte nog med det, de är trogna sina revir livet ut! När den ena partnern dör försöker den efterlevande “gifta om sig” och stanna kvar i området. Alla blir ju inte 40 år. Medellivslängden är 17 år och könsmogna blir de vid 4-5 års ålder.

Om båda fåglarna i ett revir försvinner tas reviret oftast över av ett annat par. Det finns många exempel på revir där havsörnar häckat i hundra år och mer.

Ringmärkning av boungar med färgringar har lärt oss mycket om havsörnarnas rörelser och var de slår sig ner. Märkningarna omfattar nästan hela Europa. Årsungarna lämnar oftast reviret i oktober och drar söderut, medan föräldrafåglarna stannar nära boplatsen. Under de följande åren rör sig ungfåglarna mycket i sina hemtrakter. När de sedan börjar häcka vid fem års ålder, slår de sig oftast ner inom tio mil från den plats där de föddes.

Bra revir är viktigt för örnarna

Eftersom örnbon är tunga krävs gamla träd med grova grenar för att bära dem. Ett havsörnsbo väger oftast flera hundra kilo. Gamla bon kan väga över ett ton…. Favoritträdet för bon är tall, men det går också bra med gran eller asp.

I ett bra revir måste det finnas goda fiskevatten och jaktmarker som främst är grunda strandområden. Havsörnen är en duktig fiskare på grunda vatten, men däremot en ganska dålig jägare på land. Sommartid är det mest braxen, gädda, mås- och sjöfågel på menyn. En födoresurs som ökat sedan 1990-talet är skarvar och gäss.

Havsörnen behöver grova träd för att bära upp det tunga boet. Foto: Johan Bohlin

Boträden

Boträdet ska helst ha en stark, bärande krona med lämpliga grenar. Det är först när trädet har uppnått högre ålder som en sådan krona kan utvecklas. Själva boets placering är oftast i övre delen av kronan, ibland högst uppe i toppen.

Hos tall tar detta normalt minst 100 år innan kronan utvecklas och grenarna blir grova. Ett av örnarnas stora problem idag är just bristen på gamla tallar med lämplig krona i ostörda lägen.  En mätning av åldern på 12 värmländska boträd visade att de var mellan 73 – 180 år gamla. Medelåldern var 110 år och hälften av tallarna var yngre än 100 år. Vid en studie av 70 botallar på östkusten var medelåldern 160 år och endast en tall yngre än 100 år. Skillnaden beror troligen på en större förekomst av gamla tallar på östkusten.

En del havsörnar klarar att bo i människans närhet men alla är känsliga för störningar i boets närhet. Detta innebär bland annat att boplatsen bör ligga skyddad från direkt insyn. I praktiken blir valet av boplats ofta en kompromiss mellan att finna ett lämpligt träd och hitta ett ostört läge. Trädet får heller inte stå så invuxet i så tät skog att örnens inflygning hindras. Detta kan vara ett skäl till att många havsörnsbon ligger i kantzoner mot hällmarker, hyggen och små stormluckor i skogen.

Problem för örnarna

I den värmländska Vänerskärgården är störningar från olika slags friluftsaktiviteter ett problem för havsörnarna, och den orsakar årligen att häckningar misslyckas. Det ökade antalet småbåtar och kajaker i skärgården, tillsammans med den ökade satsningen på ekoturism, bryggor, båtturer, fiskesafaris och så vidare är ett problem för örnarna. För att både besökare och bofasta (som  havsörn och fiskgjuse) ska kunna fortleva i våra skärgårdar är det mycket viktigt med samarbete och hänsyn. 

Som besökare i skärgården ska du alltid tänka på om din närvaro stör häckande fåglar. Det behöver inte bara vara havsörn. Fiskgjuse, storlom och lärkfalk är andra arter i skärgården som också är känsliga för närgångna människor. Var uppmärksam på om någon fågel är ovanligt närgången och verkar orolig. Havsörnarna lägger ägg redan i mitten av mars så redan då bör skridskoåkare och andra besökare tänka på att de kan störa häckande örnar.

Så gott som alla häckplatser som inte är skyddade i reservat eller på annat sätt, kan påverkas av skogsbruksåtgärder. Det är därför viktigt att hänsynen till örnarnas boplatser ökar. Akuta hot mot boplatserna kan uppstå i samband med kalavverkning. Även om själva boträdet sparas kan avverkning i boplatsens närhet innebära att häckningsplatsen blir olämplig. Pågående häckningar kan också störas av aktiviteter som transporter, plantering och biobränsletäkt.

Att avverka äldre skogar i skärgården utan att spara lämpliga boträd innebär på sikt ett hot mot både örnar och andra stora rovfåglar i skärgården.

Data om havsörn

Vetenskapligt namn: Haliaeetus albicilla

Spännvidd: 200-250 cm

Kroppslängd: 80-102 cm

Vikt: 4,5 kg – 7,0 kg

Kännetecken: Äldre fågel har vit stjärt, gul näbb och blekbrunt till gråvitt huvud. Årsungar har mörkbrun fjäderdräkt, mörk näbb och mörk stjärt. Från första levnadsåret till 5-6 års ålder blir stjärten allt vitare, näbben gulare och fjädrar på rygg och huvud ljusare.

Häckningsperiod: Januari – augusti (den mest känsliga perioden är mars – juni)

Havsörn, Haliaeetus albicilla, ungfågel. Foto: Gunnar Lagerkvist

Uppgifterna om utvecklingen för olika arter som refereras nedan har sammanställts av Thomas Landgren på uppdrag av Vänerns Vattenvårdsförbund. Hela sammanställningen av resultatet från 2014 års inventering går att läsa eller ladda ner på Vänerns Vattenvårdsföbunds hemsida: Vänerns Vattenvårdsförbund.

Tärnor

2014 fanns betydligt fler fisk- och silvertärnor på fågelskären än 2013. Fisktärnorna var t.o.m. fler än något tidigare år sedan inventeringen startade. En  omfördelning av häckande fisktärnor från igenväxande fågelskär till sådana skär som röjs i olika restaureringsprojekt kan skönjas i materialet. Möjligen har de röjningar som hanns med under våren inom LIFE+ Vänern medverkat till det positiva resultatet. Framtida utvärderingar får utvisa i vilken mån projektets insatser ger avsedd effekt.

Fisktärnorna nådde vid 2014 års inventering en rekordnotering i Vänern med 6184 revirhävdande individer. Foto: Gunnar Lagerkvist.

Måsar

Antalet inräknade fiskmåsar och skrattmåsar under inventeringen 2014 låg något över genomsnittet för de 21 inventeringsåren. Fiskmåsen är fortfarande den vanligaste häckfågeln på fågelskären med 11 740 revirhävdande individer. Skrattmåsen kommer på andra plats med sammanlagt 6 933 individer på fågelskären. Dvärgmåsen, som har kommit in som häckfågel på fågelskären i Vänern under 2000-talet har ökat från ett enda par 2003 till minst 20 par 2014.

Fiskmåsen är fortfarande den vanligaste häckfågeln på Vänerns fågelskär.

Trutar

Till skillnad mot utvecklingen för tärnorna var förekomsten av havstrut och gråtrut den lägsta respektive näst lägsta som uppmätts under inventeringen. Minskningen for trutarna kan utläsas i flera delar av landet och beror troligen på ett generellt minskat födounderlag för trutarna. Den lite ovanligare silltruten, som i Vänern har en starkt västlig utbredning, har under en lång period haft en ökande trend i Vänern. Men den minskade förekomsten under 2013 och 2014 antyder att ett negativt trendbrott kan vara förestående.

Änder

Småskrake och gräsand är två andfåglar som trivs att häcka i skydd av fågelkolonierna på Vänerns fågelskär. Sammantaget var de andfåglar som häckar på fågelskären vid inventeringen färre under 2014 än under 2013.

Storskarv

De häckande storskarvarna fortsätter att minska i Vänern. Under årets inventering räknades endast 1928 häckande par, vilket kan jämföras med toppåret 2006, då 3139 par inräknades. Den ökande havsörnstammen i Vänern har troligen haft betydelse för nedgången. Örnarna stör de häckande skarvarna och äter skarvungar, vilket säkert medför att häckningsöarna överges.

Storlom

Storlomen trivs med att häcka i anslutning till Vänerns sjöfågelkolonier men för andra året i rad var det påträffade antalet revir av storlom mycket lågt. Vid inventeringen 2014 registrerades endast 38 revir i jämförelse med i medeltal nästa 60 revir för arten. Tillsammans med de låga noteringarna för 2011 och 2013 utgör resultatet en oroväckande trend för storlommen.

2014 års inventering visar oroande siffror för häckande storlom i Vänern. Foto: Gunnar Lagerkvist.

Gäss och svanar

Bland gässen är det framförallt grågås och kanadagås som nyttjar Vänerns fågelskär. Sedan åtminstone 1993 förekommer även vitkindad gås som häckfågel på fågelskären och under 2014 noterades arten vid sammanlagt 10 av de inventerade fågelskären. Det är den tredje högsta årsnoteringen sedan inventeringen påbörjades.

Vadarfåglar

Bland vadarfåglarna som häckar på fågelskären är strandskata och drillsnäppa de vanligaste. Båda arterna tycks ha en relativt stabil förekomst på fågelskären med variationer omkring 50-100 inräknade revir per art och år. Ovanligare arter som också häckar med enstaka par årligen på fågelskären är större och mindre strandpipare samt roskarl. Den sistnämnda arten återfanns under 2014 med endast ett enda revir i Vänern.

Läs hela sammanställningen för 2014 års fågelskärsinventering på Vänerns Vattenvårdsförbunds hemsida: Vänerns vattenvårdsförbund.

In English:

The amounts of breeding Common tern and Arctic Tern increases but Great Black-backed Gull and European Herring Gull decreases in Lake Vänern

An annual inventory of colony nesting birds on small islands and skerries has been conducted in Lake Vänern since 1994. During 2014 the ornithologists counted in total over 31 000 breeding individuals of gulls and terns on about 700 different breeding sites in the lake.

The data of breeding numbers and progress for different species that are refered below in this article was compiled by Thomas Landgren at the request of Lake Vänern´s Society for water conservation. The whole summary of data for 2014 can be downloaded from their webpage: Lake Vänern´s Society for water conservation.

Terns

During 2014 the numbers of breeding Common Terns and Arctic Terns where higher than in 2013. The numbers of Common Terns was even the highest ever since the inventory started. A redistribution of breeding Common Terns from overgrown skerries to skerries which has been cleared in different conservation projects can be seen in the data.  There is also an possibility that those skerries which was cleared within LIFE+ Vänern, during the early spring, has contributed to the positive results. Future evalutions will show the extent of contribution from the project.

During the inventory in 2014 the Common Tern reached the highest number of breeding individuals since the inventory started. In total 6184 territorial defending individuals where counted. Photo: Gunnar Lagerkvist.

 “Smaller Gulls”

The numbers of Common Gulls and Black-headed Gulls in the inventory 2014 was slightly over the average for the 21 years. Common Gull is still the most common breeding species on the skerries with 11 740 breeding individuals. Black-headed Gull is the second most common species with 6933 individuals. Little Gull is a new species which has started breeding on the skerries during the 2000s. The species has increased from a single pair 2003 to over 20 pairs 2014.

Common Gull is still the most common breeding species on the skerries in Lake Vänern. Photo: Gunnar Lagerkvist.

”Bigger Gulls”

The presence of Great Black-backed Gull and European Herring Gull was, unlike the development for terns and “smaller Gulls”, the lowest and second lowest that has been measured since 1994. The decrease can also be seen in other parts of Sweden and is probably caused by a decreasing access to food for these species. The more unusual Lesser Black-backed Gull, which in Lake Vänern has a westward distribution, has during a long period had an increasing trend in the lake. But the decrease during 2013 and 2014 implies that a change might have come for its development.

Dabbling and Diving ducks

Red-breasted Merganser and Mallard are two species which thrive breeding in the protection of the birdcolonies on the skerries in Lake Vänern. In total, the dabbling and diving ducks that was breeding on the skerries during the inventory 2014 was fewer, compared to 2013.

Great Cormorant

The breeding Great Cormorants continues to decrease in Lake Vänern. During the inventory 2014 only 1928 breeding pairs were recorded, which can be compared to the toplevel of year 2006 with 3139 pairs. The increasing number of White-tailed Eagles in lake Vänern has probably had an impact on this decrease. The eagles are interfering with the breeding cormorants and has also been seen eating their nestlings, which surely contributes to that breedingislands are abandoned.

Black-throated Loon

The Black-throated Loon does often breed adjacent to the birdcolonies in lake Vänern but for the second year in a row the number of breeding loons where very low. By the inventory 2014 only 38 potential breeding sites where recorded which, compared to the meanvalue for the period, almost 60 potential breeding sites per year, is very low. The result from 2014 is, placed together with the results for 2011 and 2013, worrying for the species.

The 2014 inventory shows worrying data about Black-throated Loon in Lake Vänern. Photo: Gunnar Lagerkvist.

Geese and Swans

Among the geeses it is especially Greylag Goose and Canada Goose wich uses the archipelago in Lake Vänern for breeding. Since at least 1993 also the Barnacle Goose is present as a breeder on the skerries and under 2014 the species was record at 10 of the skerries in the inventory. It is the third highest recording for Barnacle Goose since the inventory started.

Waders

Among waders which are breeding on the skerries Eurasian Oystercatcher and Common Sandpiper are the most present species. Both species seems to have a realtively stabil population on the skerries, with about 50-100 recorded potential breedingsites annually. Rarer species which also are breeding on the skerries, with single pairs annually, is Common Ringed Plover, Little Ringed Plover and Ruddy Turnstone. The latter species was found only with one potential breeding site during the inventory 2014.

The english birdnames in this article is taken from the index of “Fågelguiden, second edition, Bonnier fakta, 2009”.

Flera av de arter som häckar på fågelskären har redan anlänt och börjat häcka. Havstrut, grågås, kanadagås och gräsand är några av de arter som kommer igång tidigast med häckningsbestyren. Beroende på hur långvarig vintern varit kan dess arter inleda häckningen redan under mars eller april månad och så som våren gestaltat sig detta år, kan vi nog räkna med att de är i full gång där ute.

Under april anländer ofta de vanliga måsfåglarna, fiskmås och skrattmås, till fågelskären. Äggläggningen för dessa arter infaller i regel under maj, varefter en ruvningstid på 22-28 dygn inträder innan de små måsungarna ser dagens ljus. När måsungarna kläcks och börjar springa omkring på skären kan det bli ganska rörigt och det är svårt att förstå hur måsföräldrarna hittar sina ungar.

Att måsarna verkligen har anlänt till häckningsskären fick jag själv bekräftat i slutet av förra veckan då jag var med och besiktigade en skadad brygga i Segerstads skärgård. Då vi på hemväg passerade förbi fågelskäret ”40311 Bäröhall” möttes vi av en glädjande syn på det nyröjda fågelskäret. Där satt 110 fiskmåsar utspridda, skriande och till synes nöjda med de åtgärder som genomförts inom projektet. Bakom fågelskäret låg även en storlom och guppade och förhoppningsvis kan även den finna en säker häckningsplats på skäret. Det ska bli spännande att ta del av resultatet när skäret officiellt inventeras i juni.

Bäröhall den 11 april 2014

Till de senare häckfåglarna på fågelskären hör våra vanliga tärnor, fisktärna och silvertärna. Dessa arter anländer till häckningsplatserna först i maj, varefter häckningsbestyren pågår under juni och i regel även en bra bit in i juli. Tärnorna lägger ofta tre ägg och ruvar dem i genomsnitt 21-30 dygn. Andra arter som har en sen häckningsperiod på fågelskären är småskrake och vigg. Den sistnämnda är ovanlig i Vänern och förekommer bara på några enstaka skär. För dessa båda dykänder är det inte ovanligt att ruvningen av äggen pågår till och med en bit in i juli.

För att skydda fåglarna under den känsliga häckningsperioden är många av fågelskären belagda med tillträdesförbud under häckningsperioden (i regel april-juli). Det är viktigt att respektera tillträdesförbuden som ofta även gäller det omgivande vattenområdet i en radie om 50 eller 100 meter omkring häckningsplatsen. Var uppmärksam på de gula eller gulröda skyltarna som finns uppsatta i våra fågelskyddsområden.

Uppgifter om ruvningsperiod och antal ägg är hämtat från boken ”Kunskapen om fåglar”, Tage Wahlberg, 1993. Uppgifter om de olika arternas normala häckningstid i Vänern, från Thomas Landgren (muntl.).

Fisktärnor vid Korvhallen, Ölmeviken

Ett fågelskär är en låg holme eller udde, oftast bestående av kala klippor men ibland också av grus. Det som gör dem till fågelskär är de måsar och tärnor som häckar i kolonier på dem. De vill ha fri sikt runt sitt bo för att kunna upptäcka fiender i god tid, och därför väljer de helst skär som är helt utan buskar och träd. En stor koloni kan hjälpas åt att både upptäcka rovdjur och att försvara sina bon mot dem. Exempel på vanliga boplundrare är kråkor, korpar och minkar.

I Vänern finns över 700 fågelskär där det varje år häckar mer än 30 000 måsfåglar och tärnor. I skydd av deras kolonier häckar också många andra fåglar – så många som 50 arter har hittats på Vänerns fågelskär i de inventeringar som görs varje år. Fiskmåsen är vanligast, följd av skrattmås och gråtrut. Därefter kommer fisktärna och silvertärna. Exempel på arter som gärna häckar i skydd av kolonierna är småskrake, storlom och strandskata. 

Några av de arter som är vanliga hos oss, är skyddade på EU-nivå. Särskilt fisktärna har vi ett stort ansvar att ta väl hand om, eftersom en ganska stor andel av Europas fisktärnor häckar i Vänern. Det är bland annat därför vi får EU-pengar för att röja fågelskär som växer igen. Många av Vänerns stränder och skär har de senaste åren växt igen i rasande takt med buskar och träd. Igenväxningen beror framförallt på vattenregleringen, som är en komplex fråga som berör många samhällsintressen. Kanske kommer Vänerns reglering kunna anpassas för att hejda igenväxningen, åtminstone i någon mån. Tills dess är vi tvungna att röja de viktigaste fågelskären för att inte tappa de fantastiska sjöfågelkolonier som finns här.

Från april till juli ska fågelskären lämnas ifred så att fåglarna inte störs i sin häckning. Många av skären är fågelskyddsområden, där det är förbjudet att komma närmare än 100 m mellan den 1 april-31 juli. Det är lätt att se om fåglarna är störda. Är de uppe i luften och skriker så är boet oskyddat, och ju längre de måste bevaka dig desto större är risken att ägg och ungar dör. Du kan hjälpa dem genom att visa hänsyn under denna känsliga period.